lördag 27 oktober 2007

Ju mer förr desto bättre?

Hur mycket förr kan man som innevånare på jordytan innehafva? Till att börja med kan man ju konstatera att man i procent hela tiden innehafver 100% förr, det vill säga att allt man upplefvat redan inneträffat - alltså förr. Om man istället utför beräkningen i antal år (detta har hr Putte räknat på i många år) upplefver en människa att tiden man lefvat ökar, det vill säga att förret ökar. Förret ökar dock endast intill den dag då man afvlider. Till slut har man som innevånare på jordytan alltså bara kvar förr.

Konklusion kolon: Förret är i procent konstant, men ökande i antal år.

Det själfvklara steget att fortsätta diskussionen är att jämföra en etta-åring med en etthundrade-åring. Etta-åringen har lefvat 100 procent afv sitt liv och lefvat ett år, allt medans etthundrade-åringen också hon lefvat 100 procent afv sitt liv men året som gått motsvarar endast 1 procent afv etthundrade-åringens lifv. Både etta-åringen och etthundrade-åringen har således 100 procent förr, men i år räknat har etta-åringen endast 1 procent afv etthundrade-åringens förr.

Nä nu skiter hr Putte i detta. Nu drar hr Putte till Butlers. Hr Putte äger dock alla rättigheter att återkomma till ämnet för(r) vidare diskussion.

Vi ses förr eller senare, ju mindre förr som hinner passera desto bättre!

Hr Putte avser för(r) öfvrigt att dö ung så sent som möjligt.

3 kommentarer:

Allan Preussen sa...

Det är inte så att det var bättre förr, det är bara det att det är värre nu.

Tage Danielsson sa...

Sannolikt, det betyder väl något som är likt sanning. Men riktigt lika sant som sanning är det inte om det är sannolikt.

Nu har vi tydligen inte råd med äkta sanningar längre, utan vi får nöja oss med sannolikhetskalkyler. Det är synd det, för de håller lägre kvalitet än sanningar. De är inte lika pålitliga. De blir till exempel väldigt olika före och efter.

Jag menar före Harrisburg så var det ju ytterst osannolikt att det som hände i Harrisburg skulle hända, men så fort det hade hänt så rakade ju sannolikheten upp till inte mindre än 100 procent så det var nästan sant att det hade hänt. Men bara nästan sant. Det är det som är så konstigt. Det är som om man menar att det som hände i Harrisburg var så otroligt osannolikt så egentligen har det nog inte hänt.

I själva verket gick ju hela det socialdemokratiska partiet och väntade i över ett halvår på att få veta om det som hände i Harrisburg har hänt eller inte, innan de kunde bestämma sig för om de ska tycka att kärnkraften är så farlig som den skulle vara om det som har hänt i Harrisburg hade hänt. Nu har de bestämt sig till sist, och tydligen kommit fram till att det som hände i Harrisburg inte har hänt, men att vi å andra sidan måste ha mycket bättre säkerhetsanordningar så det inte händer här också.

Och man förstår ju att de har tvekat, för en sådan olycka inträffar ju enligt alla sannolikhetsberäkningar bara en gång på flera tusen år, och då är det ju i varje fall inte troligt att den har hänt redan nu, utan det är väl i så fall mera sannolikt att den har inträffat längre fram. Och då kommer ju saken i ett annat läge. För det kan ju inte vi bedöma nu. Eller...

Sen är det också det att om det som hände i Harrisburg verkligen hände, mot förmodan, så är ju sannolikheten för att det ska hända en gång till, den är ju så oerhört löjligt jätteliten så att på sätt och vis kan man säga att det var nästan bra att det som hände i Harrisburg hände, om det nu gjorde det. För jag menar då kan man ju nästan säkert säga att det inte kommer att hända igen. I varje fall inte i Harrisburg. Och säkert inte samtidigt som förra gången.

Risken för en upprepning är så liten att den är försumbar. Med det menas att den inte finns, fast bara lite. Nu är ju det här rätt krångligt för gemene man, så egentligen är det väl ingen idé att ha folkomröstning om sådant här. Folk i allmänhet, de tänker förstås på sitt grovhuggna vis att det som hände i Harrisburg verkligen har hänt. De tar det som en sanning. Tala alltid sanning, barn, sa våra föräldrar till oss. Det får vi inte säga till våra barn utan vi måste lära dem att alltid tala sannolikt. Att säga sannolikheten, hela sannolikheten och ingenting annat än sannolikheten.

Så att de inser att det som hände i Harrisburg inte kan hända här, eftersom det inte ens hände där, vilket hade varit mycket mer sannolikt, med tanke på att det var där det hände.

Anonym sa...

Vad ska man säga? Du är en fantastisk skribent Putte... blir lika glad varje gång jag läser! /J.E